Jag står med armarna runt Zacs hals och borrar in näsan i hans mjuka päls. Han lägger sin lilla grå mule mot min kind och nappar till sej en tuss hö. Jag har förlorat, Zac, så är det bara. Jag daskar till mina lår med handen. Allting är benens fel. På sommaren har jag växt minst en decimeter och mer värkar det bli. Om jag inte hade växt så mycket skulle jag inte förlora Zac. Stalldörren gnislar till och mamma kikar in.
-Dom har kommit nu med transporten, Hanna, säger hon.
-Okej, säger jag sammanbitet och knäpper fast grimmskaftet i grimman. Zac följer snällt med mej ut genom stalldörren och följer med mej upp mot transporten.
onsdag 14 mars 2012
söndag 1 januari 2012
Det ett av kapitel två:Josie och jag
När vi är på väg till tävlingen har jag massor av fjärilar i magen. Fast varför vet jag inte riktigt, Josie och jag är väl förberedda och mer kan jag inte göra. Amanda pladdrar på om att hon och Ottokommer slåmig och Josie rejält i dressyren och att hon har en stor chans i hoppningen också. Jag lyttsnar bara med ett halvt öra och ägnar mest del av koncentrationen att titta ut genom fönstret istället.
Dessutom är jag för trött för att lystna på hennes tjat, vi gick upp halv sex imorse bara för att göra i
ordning oss och fläta hästarnas svansar.
På volten kännsdet som om vi flygerfram, Josie kröker på nacken och sträcker fram frambenen som en riktig dressyr häst.
I galoppen tramparhan under sig med bakbenen hållersvansen högt.
När vi är klara är jag väldigt nöjd med oss, av de sex ekipage som ridit redan ligger jag och Josie tvåa och efter som det bara är åtta ponnyer anmälda till den här kursen är jag väldigt nöjd.
För Amanda går det riktigt bra också, vi tävlar inte i samma kurs första gången och i hennes kurs ligger hon etta av fem ekipage.
När våra kurser är klara ligger jag tredje plats och Amanda tvåa.
Jag är riktigt nöjd eftersomdetta bara var första omgången, men Amanda är en då inte nöjd.
-Det var bara för att Otto saktade av i slutet på volten, gormar hon och ger Otto en lättknuff i sidan och ser väldigt sur ut.
-Ni gjorde så bra ni kunde, tröstar jag, ni kom faktiskt tvåa och Otto skäms faktiskt.
Han står med sägnt huvud och dem stora åsne öronen vippar.
Dessutom är jag för trött för att lystna på hennes tjat, vi gick upp halv sex imorse bara för att göra i
ordning oss och fläta hästarnas svansar.
På volten kännsdet som om vi flygerfram, Josie kröker på nacken och sträcker fram frambenen som en riktig dressyr häst.
I galoppen tramparhan under sig med bakbenen hållersvansen högt.
När vi är klara är jag väldigt nöjd med oss, av de sex ekipage som ridit redan ligger jag och Josie tvåa och efter som det bara är åtta ponnyer anmälda till den här kursen är jag väldigt nöjd.
För Amanda går det riktigt bra också, vi tävlar inte i samma kurs första gången och i hennes kurs ligger hon etta av fem ekipage.
När våra kurser är klara ligger jag tredje plats och Amanda tvåa.
Jag är riktigt nöjd eftersomdetta bara var första omgången, men Amanda är en då inte nöjd.
-Det var bara för att Otto saktade av i slutet på volten, gormar hon och ger Otto en lättknuff i sidan och ser väldigt sur ut.
-Ni gjorde så bra ni kunde, tröstar jag, ni kom faktiskt tvåa och Otto skäms faktiskt.
Han står med sägnt huvud och dem stora åsne öronen vippar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)